Hur många byten får man göra i fotboll

Byten i fotboll är en relativt ny företeelse. I fotbollens barndom förekom inte några byten överhuvudtaget. Som exempel kan nämnas att när Sverige tog VM-silver vid fotbolls-VM i Sverige 1958 var det samma tjugotvå spelare på planen under hela matchen. Någon avbytarbänk vid sidan av planen fanns inte, i vart fall inte med några spelare på. 

Reglerna om att inte tillåta avbytare medförde att det inte var ovanligt att man såg skadade spelare linka runt på planen till dess att matchen var slut – även efter allvarligare skador. Det fanns helt enkelt inte någon att byta med. En skadad spelare hade därför inte något annat val än att bita ihop och härda ut till slutsignalen för att inte det egna laget skulle bli en spelare kort. 

En nödvändig förändring 

Systemet med att inte tillåta några avbytare var mindre lyckat. Det ökade risken för skador och spelare som skadade sig under matchen riskerade att förvärra sina skador. Dessutom var det ett system som inte underlättade för tränarna att sakta men säkert slussa in nya, och framförallt yngre, spelare genom att byta in dem i slutet av matcherna. Antingen blev du uttagen i matchelvan och spelade hela matchen eller så spelade du inte alls. 

Att regelverket var detsamma på ungdomsnivå var inte heller något som gynnade fotbollens utveckling. Det blev alltmer uppenbart att en förändring var nödvändig och efter både långa och intensiva diskussioner började man i slutet av 50-talet att experimentera med att tillåta avbytare. Därefter har man inte tittat tillbaka och idag är systemet med avbytare en väl integrerad del av fotbollen runtom i världen.  

Ständigt ändrade regler

När man väl bestämde sig för att tillåta avbytare blev det omgående diskussioner om vilka regler som skulle gälla för avbytare. Det är dessutom diskussioner som pågått intill våra dagar, och som fortfarande pågår. Reglerna har varit föremål för ständiga ändringar sedan deras tillkomst. Inledningsvis fick avbytare endast användas för att ersätta spelare som blivit skadade. Antalet avbytare som får finns på avbytarbänken och hur många byten som får göras under en match har också varierat kraftigt under åren. 

Byten i fotboll på elitnivå

Dagens regelverk för byten vid matcher på elitnivå skiljer sig något åt beroende på vad det är för typ av matcher. Vid matcher i Allsvenskan, Superettan, Ettan, Damallsvenskan och Elitettan är det tillåtet att under matchen byta in fem spelare under högst tre bytestillfällen. Konstruktionen med bytestillfällen innebär att ett lag endast kan skapa avbrott i matchen under tre tillfällen för att göra sina byten. Detta förhindrar ett lag att i slutfasen av matchen från att göra fem byten vid fem olika tillfället i syfte att dra ner tempot och “få tiden att gå”.  Halvtidspausen räknas inte som ett bytestillfälle. Sker byten under halvtidspausen räknas dessa inte av från de bytestillfällen som man har tillgång till. 

Vid internationella matcher som arrangeras av det internationella fotbollsförbundet (FIFA) gäller andra regler. Vid dessa matcher är antalet spelare som kan bytas in under en match begränsat till tre spelare. 

Vid träningsmatcher, såväl på nationell som på internationell nivå, är det upp till lagen att komma överens om hur många byten som ska tillåtas. Kan lagen inte komma överens faller man tillbaka på de officiella reglerna, det vill säga tre byten i internationella matcher och fem byten vid tre bytestillfällen när det är fråga om matcher mellan föreningar på elitnivå i Sverige. 

Byten på distrikts- och ungdomsnivå

Huvudregeln för byten är desamma i de lägre serierna, det vill säga på distriktsnivå, som i serierna på elitnivå. Det innebär att även lagen i de lägre divisionerna kan byta in fem spelare per match. Emellertid är det möjligt för de lokala distrikten att besluta om att flera byten ska vara tillåtna, dock inte färre byten. Reglerna rörande byten kan därför skilja sig åt mellan olika fotbollsserier på lägre nivå, beroende på vilket lokalt fotbollsdistrikt som arrangerar seriespelet. 

Vad avser byten på barn- och ungdomsnivå är det som regel de lokala distrikten som avgör hur många byten som ska tillåtas. Generellt gäller att man vill uppmuntra byten och låta så många spelare som möjligt få chansen att kunna delta i en match, detta samtidigt som byten ska vara en naturlig del av spelet. Ingen spelare ska behöva känna att hen har spelat dåligt och därför blir utbytt. Att byta och ibland sitta på avbytarbänken är en naturlig del av spelet och något som alla spelare gör med jämna mellanrum. 

Varför man gör byten under en fotbollsmatch

Ursprungligen var systemet med avbytare avsett att göra det möjligt att ersätta skadade spelare. På så sätt undvek man att skadade spelare tvingades vara kvar på planen till dess att matchen var slut. Idag är situationen helt annorlunda och möjligheten att göra byten tjänar ett antal olika syften. 

Förutom att byten medför att man kan ersätta skadade spelare kan en tränare göra taktiska förändringar genom att byta in andra typer av spelare. Det är snarast regel att ett lag som är i ledning i slutet av matchen byter ut en eller ett par offensiva spelare för att ersätta dessa med spelare som har mer defensiva kvaliteter. På motsvarande sätt byter de flesta lag som ligger under i slutet av matchen in fler offensiva spelare för att kunna hämta upp underläget.  

Många byten gör det även möjligt för en tränare att bättre rotera sin spelartrupp. På så sätt får fler spelare speltid och kan skolas in i det taktiska systemet. Samtidigt minskar risken för överbelastningsskador genom att spelare som får lättare skadekänningar under matchen omgående kan bytas ut. Det underlättar även för yngre spelare att gradvis, genom att spela mindre perioder under flera matcher, vänja sig vid spelet på seniornivå.